gråt gråt

ja som sagt. Jag kunde inte hålla in tårarna under Michaels minnesstund. 
Vem blir inte ledsen när hans lilla dotter Paris står och berättar hur mycket hon älskar sin pappa och att han är världens bästa pappa, att hon saknar han så mycket samtidigt som hon gråter hejdlöst. Ne usch, det är det sorligaste jag vet. Barn som mister sina föräldrar. Sånt borde inte få inträffa.


En tanke till alla barn som mist sina föräldrar. 


Kommentarer
Postat av: Veddi

Jag var helt lugn under hela minnesstunden, ingen big deal liksom. Fina tal, bla bla. Men så kommer hans dotter, tror du inte jag börjar stormtjuta? Det var fan hemskt.

2009-07-07 @ 22:45:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0