Inatt fick jag sova några timmar,  det behövdes! Det är riktigt skönt att vara hemma nu. Mamma, syskon och morfar var här och hälsade på igår : ) 

Tänkte berätta lite snabbt och enkelt om förlossningen. 

Sen sön 17/1 hade jag haft förverkar med ca 5-7 min mellan. Avtog oftast mot kvällen så jag kunde sova. In o kollade på förlossningen 18/1, allt var som de skulle, bara hem och vänta.

Onsdagkväll blev det dock tvärtom, värkarna blev starkare och det var omöjligt att sova.. uppe och vandrade lite natt mellan ons-tor. Ringde tillslut in till förlossningen och vi kom överens om att jag skulle komma in på kontroll 08.00 på tor morgon. Runt 05.00 ringde jag igen och fick åka in tidigare.

ctg-kurva togs och undersökning gjordes,  man bestämde därefter att jag skulle stanna.



Timmarna rann iväg och senare mot kvällen fick jag ryggmärgsbedövning och man stack även hål så att vattnet gick.

Ryggmärgsbedövningen tog extremt bra och jag kände inga värkar överhuvudtaget. Såg dem endast på papper, kanon! : ) Dock gjorde de jävligt ont när läkarn stack in nålarna i ryggen. Är fortfarande öm idag. 

Några timmar senare börjar det trycka på nedåt. jag har snart varit vaken i 48 timmar och har dessutom kräkts upp allt jag ätit och druckit. Är totalt utsliten och säger att jag inte orkar mer..  Känner dock fortfarande ingen enorm värksmärta.  Prövar att få akupunktur. En nål i skallen, en i handen och en i foten.  Sen var det dags för lustgasen när kroppen inte ville mer, för att "piggna" till lite.. om muntra upp mig..  Efter att jag haft lustgasen ett tag fick hon snällt ta bort nålen i huvudet då det kändes som jag hade en flaggstång i huvudet : ) 



Får sitta på pilatesboll + lustgas. Väldigt skönt och avslappnande. Mitt humör var bättre och jag kände att de trots allt fanns lite kraft kvar. Jag känner när värkarna kommer men lustgasen ger susen.  Sen skrämmer jag livet ur Martin när jag helt plötsligt börjar vråla o stånka trots lustgasen, hej krystvärkar!  Härifrån går det snabbt. Minns att jag var så trött att jag bara gav allt jag hade för att det skulle vara över. 18 min med krystvärkar och världens vackraste lilla plutt låg på mitt bröst. Den känslan man får när ens egen lilla son ligger i ditt famn för första gången, är obeskrivlig.  


06.48 Milliam

Dock är inte allt klart här.. typiskt. Moderkakan vägrar att släppa av sig själv. De sprutar in saker i navelsträngen och försöker allt möjligt. Inget händer. Läkare från akuten kommer snabbt och de bestämmer sig för att enda utvägen är att ta mig till operation. Så bara några minuter efter att Milliam föddes så får jag åka iväg : /  Urinblåsan tömt innan jag åker iväg. Genom att helt enkelt sticka in ett rör genom urinhålet. Som om man har kateter.

Körs till operationsrum där ett helt team inväntar mig(?!).. Får mer bedövning och blir sövd. Jag känner ingen smärta, men känner ändå vad de gör.. Lite läskigt då de ska "gröpa ur" moderkakan ur mig, med händerna då inga instrument fick användas.  Stod i journalen att även de hade svårt att få det att lossna, men som tur är de ju proffs så det fixades..  

Fick sedan ligga några timmar på uppvaket med massa olika dropp. Här tömte de även uringblåsan igen.

Äntligen fick jag träffa mina älsklingar igen. De hade även väntat med mätning och vägning av lillen tills jag kom tillbaka. Jag är otrolig öm och tar mig knappt ur sängen första dagen.

Max Milliam Tunér
50 cm
3670 g



vårat hjärta